And it makes you thinking...
Så nu har jag börjat knega i kassan på ICA...skoj att vara tillbaka men...
Hur ska jag börja...
Jo men jag sitter där i kassan och är så där trevlig ni vet...Hej, 59.50, kvitto?? Hejsan! Du vet att det är två för 25?? 1073, Kvitto?
Helt plötsligt som en blixt från klar himmel kommer ett gäng ca 15 och ska handla lite snacks.
I mitten av gänget står en kille som jag känner igen.. men vart ifrån??
Jag kan inte koppla, han verkar inte känna igen mig så jag gör ingen större affär av det hela och fortsätter med min vanliga stil..Sedan börjar han prata, jag kommer inte nu ihåg vad det är han säger men då klickar det... det är Didrik..
Vem är då Didrik, jo när jag var ca 10 - 11 hade jag en kompis som heter Linus Nilsson, var inte jätte mycket med honom men vi bodde rätt nära varandra så det hände ibland, när man bor som jag bor så tar man vara på de som finns i närheten :P
Han hade en lillebror som vi detta tillfälle var, 3 - 4 något sådant och detta var Didrik!!
Tänk er nu min chock när han står där framför mig lång och gänglig lätt finnig och med en röst som vid tillfällen skulle kunna krossa glas...
Jag tappade helt bort mig, förlorade helt min form, och jag tror jag glömde fråga om kvitto...
Han ska inte vara mer än 10!
Gaah detta får en att tänka (and it makes you thinking)
Om han har hunnit bli 15 hur gammal har inte jag hunnit bli då!!
Shit
Som jag sa så var jag och kollade på balen och jag kom fram till att detta är första året som jag inte har gått samtidigt som dem på balen..
Sedan träffar jag även en av mina gamla högstadielärare på ICA, trevlig som jag är säger jag Hej!
Hennes svar blir:
- Nämen Hej Elin, nämen du har bilvit vuxen!!
Så nu var det liksom sagt, jag är vuxen!
Hur blev jag det??
Och den stora frågan är egentligen....Beter jag mig verkligen som en vuxen??
I fredags var jag och Camilla ute på stan vandrade och studenterna och andra examensfirare hade precis börjat ta sig in mot centrum. Så alla andra står och snackar med varandra, jag och Camilla börjar snacka med...kyrkan på stan!!
Nog för att jag kände en av dem..men kom att tänka på att det är lite konstigt..
Snart lämnade vi staden innan folket kom... Vart begav vi oss...
Vi for ut till Havsbadet..
Och vi lekte i lekplatsen(en stor lekplats för er som inte vet)
Är det vuxet??
18 år ska vara en åldersgräns, men då var jag då absolut inte vuxen, är jag det nu??
Jag leker! Jag svamlar, Jag tar dåliga beslut, Har inga planer på att skaffa barn, Inga planer på att flytta ihop med någon, inga planer alls faktiskt... skulle det vara vuxet???
Egentligen har jag inte någon direkt åldersnoja, jag tycker inte att jag är gammal...Men att jag skulle vara vuxen!!
Det känns lite jobbigare, helt plötsligt fick jag ansvar som jag aldrig hade tackat ja till!!
Vart ska detta sluta??
Äähh nu ska jag ge mig...
Vi får hoppas att det slutar någonstans bra och att jag trivs med det!!
Vilket tjat jag slängde upp!
Må och Lev
Kommentarer
Postat av: Anonym
Inget tjat, jag håller med dig! Jag brukar inte ha sådan nojja över att jag är gammal, men när man inser att det var tre år sedan man tog studenten, man bor själv, betalar räkningar, dricker vin för att det är gott och att man köper penséer för att ha på balkongen och tycker att det allt för fort blir smutsigt inne (så man måste dammsuga MINST två ggr/vecka) då vet man att man någonstans är lite vuxen.
Men men, ingen villa volvo baby än så det r ju skönt iaf..
Ses snart! Det blir skoooj!
Postat av: Erika
haha eliiin.. jag tycker inte du behöver oroa dig.. vi är långt ifrån vuxna:P puss!
Trackback
