Ärligt talat
Jag tycker att ärligt är svårt, inte direkt frågan om man ska vara ärlig eller inte men snarare var är gränsen mellan ärlig och dum? Jag är less på folk som helt sonika kan säga saker hur elakt som helst och sedan amen du kan inte bli sur för jag var ju bara ärlig.. Något som man i big brother är riktigt duktig på att göra, men det är fler ställen än där man ser det!
Ja det är bra att du var ärlig you go girl!... Men jag tycker inte att du ska vara särskilt stolt över det för var du ärlig och gjorde någon ledsen är det då något man ska vara stolt över?
Jag tycker konsten är att vara ärlig men säga det på ett bra och konstruktivt sätt! Att bara säga rakt ut saker som är jobbiga att höra aa det är svårt men svårare och mer eftersträvande är ändå att vara ärlig men också ger något tillbaka till den man är ärlig mot eller inte fokuserar på det dåliga med det utan väljer att gå vidare. Ett exempel på det första någon provar en tröja och ser tjock ut i den, enkelt men inte så jävla smart att säga är att du ser så jäka tjock ut i den tröjan!!! Ett smartare sätt att vara ärlig är att säga Nä den där tröjan passade du inte i vi hittar en annan bättre istället, eller nä den där tröjan var inget för dig. Frågar personen sedan varför passar jag inte i den kan man säga som det är: Nää du ser bara mycket större ut än vad du är i den och sedan gå vidare. Tror att alla skulle uppskatta det bättre.
Är det något man stör sig på hos en vän exempelvis att den inte städer ärligt skulle vara att säga Fan vad äckligt du är som aldrig städar här är skitäkligt! Känns ju jättekul att ta tag i städningen nu. Att istället säga du jag tror att det skulle sitta fint att städa undan lite här är ju ett också ärligt men personen ifråga känner sig inte som ett kräk!
Med detta vill jag säga att ärlighet inte handlar om att vara dum eller säga vad som helst på vilket sätt som helst och tro att det är ok bara för att man ärlig!
Om ärlighet ska vara något man eftersträvar ska det enligt mig följa med ett bra sätt att utrycka sig på!
